Inget partaj utan Den Store Sjösjuke

Jag blev alldeles nyssens inbjuden till Cajas dekadenta och fantastiska fredagsröj. Nu missade jag ju förvisso gårdagens partaj men jag lovar att närvara vid nästa. Vi får se om hon ångrar sin inbjudan, denna Alfahanne lämnar spår vart han än drar fram. På ett positivt sätt…tror jag…typ.

Jag vet i alla fall vad jag kommer ha med mig i musikväg.

Det går nämligen inte dra igång ett episkt partaj utan den oförliknelige Seasick Steve. Luffaren som gjort karriär med en silvertejp-lagad gitarr som endast har 3 strängar. Det hindrar honom inte från att få taket att lyfta vart han än pluggar in förstärkaren. Min käre bloggkompis, den oumberlige Peter vet mycket väl vad jag talar om.

Se själva, det här är häftiga saker;

 

 

Visst passar han ypperligt till ett fredagsröj? Jag önskar er fortsatt trevlig lördag!

Kram

Annonser
Det här inlägget postades i musik. Bokmärk permalänken.

4 kommentarer till Inget partaj utan Den Store Sjösjuke

  1. conny skriver:

    Håller med! Jag har sett och hört honom vid några tillfällen. Han är verkligen häftig!

  2. Robban skriver:

    Herrejävl… (Öh, fula ord… börjar om…)

    Jesus, Josef, Mariea och alla de andra i Betlehemsstallet på julafton, broder! Sjösjuke Stefan gör mig lika glad varje gång jag tar del av hans alster. Det är så man önskar att ”gubben” hade varit ens far- eller morbror när man var pubertetsknollrig fjant!

    Btw… tipps om annat i Steves ”anda” (misstänker dock att du känner till dem). The Black Keys och Tommy Emmanuel (kopplat till denne siste säger jag bara: Blackmore, Page och Malmsteen – i era nyllen & käkar era blodpumpar!!)…

    Allt gott, broder! 🙂

    • Alfahannen skriver:

      Visst blir man glad och jag förstår mycket väl din farbror-tanke, den ligger nära min egen faktiskt.

      Du misstänkte i alla fall till hälften rätt, Black Keys har jag bra koll på och gillar dessutom skarpt. Tommy Emanuel är en ännu ostiftad bekantskap för mig, dock inte länge till…tack för tipset, broder!

      Några tips tillbaka (och även jag misstänker att jag här sparkar in öppna dörrar);
      Deadstring Brothers (lite som Stones när de var som bäst)

      Tame Impala (psykeledikan är inte död)

      Black Mountain (svängigt värre)

      Allt gott!

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s