Den moderna människan är både avtrubbad och lättkränkt

Vi ska tydligen daltas med nuförtiden. Ingen ska känna sig kränkt eller utanför. Ta bort Dire Straits’ Money For Nothing ur spellistorna, de sjunger ju för bövelen ”Faggott” flera gånger i den…och har fått göra det ostört i 26 år, hur är det möjligt? Har vi alla trott att de sjunger om ett träblåsinstrument i alla dessa år, och det är först nu som de smarta kanadensarna kommit på att det istället rörde sig om ett grovt tillmäle?

Tydligen.

Redigera Ture Sventon-böckerna så vi slipper generas av det gamla uttrycket ”neger”. Helst ska vi ju glömma att ordet ens funnits. När ni ändå håller på så kan ni ju passa på att bränna upp det mesta av Astrid Lindgrens alster, de är ju fulla av negerkungar och stereotypa könsroller (snälla Ida och busiga Emil, giftassugna Lina och supsugne Alfred till exempel). Vi för ju våra barn 50 år bakåt i tiden om de utsätts för dessa styggelser till litteratur.

Och för all del, skicka in den där pedofilen som har fullt med hemska mangabilder på datorn på livstid. Och släng nyckeln. Skit samma att han har dem där av yrkesskäl, klubba ner honom bara. Läs gärna Lindbergs välskrivna inlägg om fallet.

Paradoxalt nog går det i andra sammanhang mycket bra att håna och förnedra. Släng in ett gäng ungdomar i ett kameraövervakat och spritfyllt hus och låt dem sedan hållas. Så att vi kan skratta åt det. Och häng ut de udda fåglarna i Outsiders till allmänt åtlöje. Outsiders, ett program gjort helt utan värme. Underrubriken till programmet borde vara; Outsiders – Kolla in den här tokstollen! Ren hån-TV! Och tävlingsprogrammen då? På Spåret är så gammalmodigt och trist, det bygger ju bara på allmänbildning och sånt skit. Nä, in med diverse talangtävlingar istället där de intet ont anande aspiranterna vallas in till ett antal folkilskna domare som med välsmorda käftar låter elakheterna hagla över de drabbade. Och vi skrattar åt det, i fredagsmysets tecken.

Det är så många TV-program som genomsyras av denna cynism. Vi ska skratta ÅT människorna, inte MED dem.

Hur kan vi vara så känsliga, och samtidigt så elaka?

Vad är det för fel på oss? Borde vi inte vara så upplysta idag att vi kan hantera anakronismer i kulturen? Är det inte sunt att konfronteras med gamla uppfattningar så att vi kan stärkas i våra egna. Är det inte bra att kunna jämföra dåtid med nutid?

För 80 år sedan gjorde filmen Jazzsångaren stor succé världen över. Al Jolson blev stjärna över en natt, och spelade huvudrollen som färgad sångare. Al Jolson själv var dock vit, och målades följaktligen kolsvart med undantag av ett par enorma påmålade vita läppar. Det var nämligen helt otänkbart att en färgad skådespelare skulle spela något annat än tjänstefolk på ”vita” duken. Tror ni den filmen någonsin kommer visas mer,  som dokument över en svunnen (och svårt rasistisk) tid torde den ju vara ovärderlig? Nej, knappast.

Som ytterligare en illustration över hur känsliga vi är idag; Ta en titt på följande skivomslag ifrån 70-talet. Waylon Jennings och Rod Stewart. Skulle de någonsin släppas fram till skivdiskarna idag? Nej, förmodligen skulle båda då stämplas som pedofiler och jagas upp i varsitt träd och skjutas.

Nåja, jag tror inte någon av dem skulle släppa några sådana konvolut idag. Huvaligen.

Vi har blivit experter på att känna oss kränkta, men har inga problem att se andra bli det. Hur har vi blivit sådana?

Eller är det bara jag som är gammal nu igen?

Annonser
Det här inlägget postades i tankar, Uncategorized. Bokmärk permalänken.

13 kommentarer till Den moderna människan är både avtrubbad och lättkränkt

  1. Mike Wazowski skriver:

    Hur hittar du allt ?

    Klockrent!

    • Alfahannen skriver:

      Bra fråga, haha! Ingen aning faktiskt…planlöst surfande kan ibland ta med en till de mest underliga platser, och så var det nog den här gången också.

      Tack!

      • Lippe skriver:

        Hmmmm, så där kan tankarna vandra även i denna skalle. Vad kan jag göra? Mer än att förfasas i min soffa, skaka på huvudet och lida med de stackare som blir uthängda.
        Jo, jag har samtal med mina barn (ungdomar) och deras vänner. Här hemma har vi en sorts alternativ ungdomstillhåll. Här väller de in på fredagen och stannar till söndagen. Man får skylla sig själv när man bor långt ut i skogen.
        Vad jag ville komma fram till var detta: misströsta ej!!!
        De ungdomar som hänger här har många saker klara för sig, sunda värderingar som de kan motivera, djupa diskussioner med innehåll som hålls långt in på småtimmarna.
        De flesta tror och hoppas jag är sådana men det är ju annat som uppmärksammas i media, för vem skulle göra ett program om det sunda??
        Jag fortsätter iaf att förfasas och att försöka påverka ”mina” ungdomar och checkar av att de mår bra.
        Förnedringstrenden lämnar en väldigt sur eftersmak och jag hoppas att den till slut dör ut, jag tycker synd om de som medverkar och inte förstår vad de gör mot sig själva!
        Jag har en teori om det här med en viss sorts program som jag skrivit om tidigare, ska sticka över till mej och hämta länken så slipper du att få historiens längsta kommentar! Fast jag har en tendens att skriva långt, sorry!
        För att svara på din kommentar så vill jag säga: hahaha och så undrar jag om man kan göra så mot sin karl, om man misstänker att han inte håller sig på mattan, sedan när jag skaffat en alltså…
        Fnizz och kram Lippe

    • Alfahannen skriver:

      Jag märker att det är fler än jag som funderat över detta. Det är bra nog för min del, det betyder att jag inte är helt tokig (eller åtminstone inte helt ensam i min galenskap). Gott så, låt oss lägga vår förtröstan hos våra unga ändå!

      Kram på dig!

  2. Znogge skriver:

    Jag tycker det ligger mycket i det som du skriver. Ingen vill bli kränkt men många brister i empatin och är ganska så ”jag”!

    • Alfahannen skriver:

      Precis! Varför kan vi inte åtminstone vara konsekventa, vare sig vi är empatiska eller hånfulla. Varför hoppar vi mellan båda?

  3. 4U2 skriver:

    Påminner mig om mina barns ena dagisfröken: barnen fick inte säga ”bang, du är död” när de lekte eller säga ordet ”bomb” och liknande. Maken brukade gå in bland barnen när han skulle hämta våra ungar och ropa: ”Bomb i sikte!”, ”Pang, bang nu sköt jag dig” och diverse liknande ”företeelser”! Fy han!
    Sv: tack för din kommentar, om andra också tänkte så när de såg mig så skulle de ju slippa ställa frågan: ”är du sur?”

    • Alfahannen skriver:

      Haha, ja ibland är det som att de slår knut på sig själva i sin iver att se till att ingen blir stött eller sårad.

      Väl bekomme 🙂

  4. Gafflan skriver:

    Mycket bra skrivet. Ville bara säga det att du har rätt.

  5. conny skriver:

    Vi lägger negativa värderingar i ord och uttryck som i sig själva är helt riktiga, och som förr användes utan några problem. Nu kan man bli arresterad om man använder helt korrekta ord i fel sammanhang.

    • Alfahannen skriver:

      Precis, och ett ord som t.ex kränkning innebar en gång i tiden den grövsta form av förolämpning. Idag är ordet degraderat till lätt retad eller irriterad.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s