En pensionerad brandman och en Tintin-tant

Såja, hemkomna ifrån storloppisen så ska jag försöka summera dagen medan Monique tar en tupplur i soffan. Hennes sanslösa (men lönsamma, det måste jag medge) prutande har nu tagit ut sin rätt, och hon ser så söt och oskyldig ut där hon sover…..den eländiga kvinnan 🙂

Vi hade själva bokat 2 bord för att sälja, och det hela utvecklade sig till att bli en riktigt spännande dag. Har ni aldrig prövat att sälja på loppis, så kan jag verkligen rekommendera det, man träffar så vansinnigt spännande och kuriösa människor och det är ju just den typen av oväntade möten som berikar livet.

Där kom till exempel en pensionerad brandman ifrån Vilhelmina (hur i herrans namn han hamnat nere i mörka Småland är höljt i dunkel, men det är väl ingen högoddsare till gissning att det är någon kvinna som lurat ner honom hit).  Han stannade vid vårt bord och fingrade fundersamt på en urgammal holländsk skridsko (modell metallskena med remmar). Det fanns som sagt bara en av dem, och Monique hade bland annat använt den som blompinne (ja, hon har mycket fuffens för sig, förstår ni).

Brandmannen tog till orda (för att ni ska få en bild av hur han lät så får ni tänka er Pentti Varg i Fablernas Värld). -Men varför finns det bara en skridsko, det är ju tokigt!

-Jo, svarade Monique skrattande, jag tror den är till för enbenta skridskoåkare,.

Brandmannen stirrade på henne. Han verkade immun mot skämt.

-Man kan väl inte åka skridskor på ett ben heller, du kan ju inte få nån fart då ju! Han lät upprörd. Situationen var så spännande så jag kunde inte låta bli att skruva upp stämningen lite till;

-Visst kan man det, det behövs bara ett par stavar så är det problemet löst.

Han tittade skeptiskt på mig.

-Jaså jaha, blev hans motvilliga respons. -Ja men, jag tar väl den då!

Jag ville så gärna säga ”-Men du är ju inte enbent”, men mitt affärssinne sade åt mig att hålla truten och istället se till att ro försäljningen i hamn.

-Men du är ju inte enbent, sa Monique.

-Hmpf, svarade han och betalade mig medan han slängde ett argt öga på Monique.

-Nästa gång vi kommer hit ska vi ta med en skida också, viskade Monique till mig då han gått, marknaden för enbenta vintersportare verkar ju väldigt lukrativ!

Vid ett annat tillfälle kom en pälsklädd kvinna i spännande hatt fram till bordet kastade ett kritiskt öga på vårt anspråkslösa utbud. Både jag och Monique försökte i vårt huvud bestämma vad en sådan prominent kvinna skulle kunna vara intresserad av. Monique gissade på att hon skulle välja en vinkaraff ifrån Johansfors och jag gissade på en samling engelska mockakoppar.

Hon valde ett Tintin-album…

När vi snopna räckte över albumet till henne sneglade jag ner i kassarna hon bar på. Den överraskande kvinnan hade bl.a. införskaffat en hyvel, en mobiltelefon, ett tennisrack och en Playstation-konsol! Där fick vi för våra fördomar 🙂

Våra egna fynd, då?

Inte mycket jugend denna gång. Det fanns ett antal speglar med Alphonse Mucha-motiv, men det är inte riktigt vad vi är ute efter.

I gengäld fann vi en hel del spännande porslin. Svenskt, franskt  men mestadels engelskt. Engelsmännen var först med det fantastiska benporslinet och det mesta därifrån håller mycket hög kvalitet.

Jag letade upp de säljare som hade något av intresse, och sedan släppte jag lös Monique på dem (jag stannar helst inte kvar och lyssnar när hon sätter igång med prutandet, jag far så illa av det att mina öron skrynklar ihop sig). Vi kom hem med ca 50 delar porslin och keramik till en kostnad av 85 kronor 🙂

Här följer en liten exposé av våra fynd från idag;

Assietter i den i Sverige mycket populära serien Mason’s Vista, 40-talet.

 

Assietter i Rörstrands serie Stjärnholm, 50-tal.

 

Mattallrikar i Gefles (Upsala-Ekeby) serie Stella, tillverkade 1952-1957 (jag tror det är Sven-Erik Skawonius som ligger bakom den tidlösa dekoren). Tallrikarna har alltså över 50 år på nacken, men inte ens ett enda besticksmärke på dem, fantastiskt skick!

 

Ett 30-tal delar i serien Asiatic Pheasants (eller Grön Fasan) ifrån engelska Wedgwood. 40-talet och härligt skick!

 

Mattallrikar ifrån franska Luneville. Serien heter English Style och är gjorda på 50-talet.

 

Underbart serveringsfat i serien Woodland ifrån Wood & Sons. Ljuvlig blå färg!

 

Castle Story ifrån Johnson Brothers, 40-talet. En sak jag tycker är rolig med de engelska dekorerna från denna tid är att de låter dekoren flyta ut över hela tallriken, den blir väldigt levande och njutbar att beskåda. Eller hur?

 

Blomvas med hänkel ifrån Upsala-Ekeby. Serien kallas Tulpan och är designad av Mari Simmulson på 60-talet för EPA-varuhusen. En mycket populär retro-klassiker!

 

Ja kära läsare, på det hela taget en mycket lyckad dag på loppis!

Kram på er!

Annonser
Det här inlägget postades i loppis. Bokmärk permalänken.

7 kommentarer till En pensionerad brandman och en Tintin-tant

  1. caja skriver:

    Geffles ”stella” och vasen ”tulpan” blev mina favoriter!

    hej hopp kaffekopp/caja

    • Alfahannen skriver:

      Jag förstår dig helt, och håller dessutom med!

      Men de andra är faktiskt omåttligt populära idag, särskilt bland ungdomar som vill inreda i ”lantlig” eller ”romantisk” stil.

      Det är en smaksak, eller smejksejk som man säger på engelska 😉

  2. Lippe skriver:

    De blåvita porslinen väcker minnen från barndomen. På åkern gick vi när bonden plöjt och plockade skärvor efter gammalt porslin. Om man hittade en bit där det syntes ett motiv, typ en fågel eller människa så var den extra ”värd” och lades i skattsamlingen.
    Inte mer än rätt att den tvåbenade farbrorn köpte en singelskridsko, tänk så många enbenta som köper hela skopar!!
    Kram

    • Alfahannen skriver:

      Din barndomsbeskrivning låter riktigt idyllisk, Lippe!

      Ja, marknaden ligger onekligen öppen för udda-sko-försäljning. Underskatta inte köpkraften hos enbenta skojare och enarmade banditer 🙂

  3. Eva skriver:

    Äääälskar loppisar!
    Visst, jag har sålt själv många gånger.
    Hyrt bord och sk. bakluckeloppis, det är så himla kul:)
    Ååååå…skrattade gott åt ditt inlägg:D
    Jag föll för ”English Style”!

    50 delar porslin för 85:- GRATTIS! Verkar som Monique är född prutare:)
    Min sons far har också begåvats med den egenskapen. Han skulle kunna pruta för 1 liter mjölk på ICA om han hade lust:):)

    Och JA, varsågod och kika in när du vill till mig. Det går för sig!!:)
    Men då får du också dras med mig här lite då och då he he he!!

    Specialare
    Fish and Chips med Pommes ha ha ha…..kul att det finns så fantasifulla och modiga krögare:)
    Ha en mysig söndag!
    Kram Eva

    • Alfahannen skriver:

      Alla borde prova på loppis nån gång, det liknar ju inget annat och är dessutom bra för miljön 🙂

      Du är så välkommen så, bara du står ut med att jag är en fåntratt emellanåt 😉

      Kram tillbaka!

  4. Lilla Blå skriver:

    Jösses, nu hugger det i min loppistarm. Måste ut och fynda själv, det var ett tag sedan nu. Gratulerar till porslinsfynden. Tjusiga.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s